Kan inte sova. Magen är i vägen. 7 veckor till bäbis, är det sagt. Det är underbart, men otympligt.
Ultraljudsbilderna visar en liten som verkar lik sina storasystrar. Deras gamla bilder alltså. Det säger ju inte ett jota. De ser mest ut som små spöken.
Nu kommer tidningen.
Jag letar efter ett favoritfrukostställe i Berlin i datorns djupa vrår och hittar det. Så märkligt egentligen. Jättegammal info som går att gräva fram. Men man är van vid att allt finns, hela tiden. Frukosten är inte till mig. Den är till min man som är i den fantastiska staden.
Här hemma i Malmö blir det gröt vid köksbordet.
Det börjar ljusna ute. Haha! Nej det gör det visst inte alls. Det bara kändes så. Det är nu. Klockan är snartsnart 6 och det håller så smått på att bli vinter. Vinter igen. Jul. Vilken tur att det finns alla årstider här. Men först är det höst en smula till och jag ska hinna med hur mycket som helst innan jag tillåter julen att komma.
Stor torsdagskram!
"Jag läste om de saknade orden "tymplig" och "erhörd", och kom att tänka på att ordet
fantlig, associationer till trots, måste betyda något som är väldigt litet."
Taget från www.avigsidan.com
*
En av mina älsklingsdikter som jag hittade när jag djupdök i gamla (virtuella) papper:
"Den som har de vita gummistövlarna
är du
Den som har de svarta gummistövlarna
är jag
Och regnet som faller över oss båda
är regnet"
//Werner Aspenström
1 comment:
Vackert!
Post a Comment