När man är vuxen kan man vara lite ledsen för sin egen skull
men jätteglad för någon annans, precis samtidigt.
Min bästa vän har flyttat.
Nja inte från stan och inte så långt.
Men från min stadsdel.
Och det märks.
Det är liksom tomt och ekande.
Vi kan inte bara ramla in hos varandra.
Inte bara ta snabbfika på stan hux flux.
Men hon är glad och har stor plats till familjen och sig själv.
Dörrar som går att stänga.
Mattor som värmer och luddar.
Så himla fantastiskt.
Och vi ses ju
nästan varje dag ändå.
Puss på dig
lilla rara Sara Sockerben.
*
My best friend has moved.
Not far.
But still.
I miss her in my hood.
She´s very happy
doors and carpets, space and neighbours.
And I see her almost every day
anyway.
Sweet kisses
little sugarbone!
*
Kitchen I haven´t got a clue where it´s from.
But beautiful it is.
S found it and thought of me.
2 comments:
å jag vet det svider som fanken att jag flyttat längre bort från dig. Svider mer än jag förberett mig på. Jag får väl flytta tillbaka snart.
Äh det är väl inget avstånd heller! Egentligen! Vi låtsas att vi bor i Stockholm eller London vetja.
*puss*
Post a Comment