STILLA

Tyst! Nu är allting stilla - striden ändad,

så sällsamt hastigt som en dröm, som far -
den långa, långa gryningskamp fulländad, 
och solen stiger, strålande och klar.

O, vad är detta? Har då all min villa 
och strid blåsts bort liksom ett korn av damm? 
Var stilla, hjärta, och min tanke, stilla! 
Du får ej störa det, som nu går fram.

/Karin Boye